What a lovely weekend…

Jag har haft en otroligt mysig helg med syrran och hennes barn, alltså jag har verkligen älskat att ha dem här. Alva och Axel tycker båda så mycket om London och det är verkligen ett äventyr för dem, bara en sådan sak som att åka dubbeldäckare är spännande. Vi har gjort massor, igår gick vi på ‘The Harry Potter walk of London’, idag adeventsfikade vi på Scandinavian Kitchen, shoppade på GAP och besökte Harrods egna Harry Potter-butik. Jag gör ju så sällan turistsaker här i London så det är faktiskt ganska kul att besöka ställen som Harrods eftersom jag så sällan är där, och se allt genom deras ögon.

Alva var också väldigt nyfiken på Tower Bridge eftersom hon tycker det ser ut som en hängbro, så medans Reuben lagade Sunday Roast i kväll tog jag och Alva bilen upp till Tower Bridge (en kort resa på 15 minuter från mig), köpte varsin varm choklad från Starbucks och promenerade över Tower Bridge fram och tillbaka. Supermysigt att umgås med sin systerdotter på tu man hand här i London! Kvällen avslutades med Reubens Sunday Roast här hemma, och till efterätt hade han fixat Eaton Mess. Det kan inte bli mycket bättre än så….:)

London-veteranen

Och här har ni tjejen med attityd! Som fick dessutom erfara världens godaste pannkakor på Homemade, mitt favvohak.

‘Allting är bättre i London, allting….’

Jag har världens goaste ungar på besök. Min syster är här med sina två äldsta, Alva och Axel. Som ni ser är Axel otroligt nöjd med att få sova på en madrass i eget rum, inbäddad mellan Reubens skrivbord och piano. Alva som är 10 år är en riktig London-veteran, hon har varit här många gånger är berättar stolt för lillebror Axel (som minsann ‘bara’ gjort London en gång) hur saker och ting fungerar. Alva sa till mig på vägen hem från Yo Sushi att ‘Allting är bättre i London, precis allting….och sushin i Stockholm är inte alls lika god, sådetså!’.  Tydligen är hennes plan att börja på internatskola (tjejen är besatt av Harry Potter) i England om två år, och när jag konstaterade att de pratar ju engelska på skolorna här så var hennes svar ‘Ja men OCH??? Jag kan väl bara lära mig!’ ….Bra attityd va? 🙂

‘Hit och dit-Fia’

Min mamma brukar alltid säga att jag är en sådan hit-och-dit människa med upp-och-ner-humör. Antingen eller. Skitglad eller superledsen. Och idag är jag sådär otroligt tacksam och glad. Jag tycker till och med att dimman över London är vacker. Det här fotot tog jag med mobilen på väg till jobbet i morse. Jag gick hemifrån tjugo i nio och var där i tid, tjugo minuter senare. Och så blev jag sådär löjligt tacksam igen, att jag kan promenera till mitt jobb. I London. Jag slipper betala hutlösa summor för att svettas som i en sardinburk på tunnelbanan med en massa folk. I stället promenerar jag glatt längs med parken i dimman. Och är glad. Ja, förutom de dagarna då jag är knasig och deprimerad förstås.

Mitt ångestladdade jag

Vissa dagar, typ idag, vore det skönt om man kunde få stänga av sin hjärna i några timmar. Eller åtminstonde tills den slutar obsessa.

Nej, nu ska jag gå och städa köket. Ordning i hemmet kan man ju ha även om man inte har ordning i huvudet.

Med vänliga hälsningar,

Ett pms:igt obsessive thought monster.

Instead of baby.

Reuben brukar alltid säga att ‘the cats are our substitute for children’, och det stämmer så bra – de är verkligen som våra bebisar. Vi daltar med dem som in i norden. Och idag har det daltats lite extra med Astrid. Jag var tvungen att ge henne ett bad, och OH THE TRAUMA. Ett evigt mjauande, det gjorde ont i mig att se henne så rädd, och efteråt lindade jag in henne i en utav vära allra mjukaste badhandukar och hon borrade ner ansiktet i mitt armveck bara för att visa, att det där matte, var inte alls kul!

Töntig, jag?

Loving England in November

Trots alla bilköer, de dåliga vägarna och den totala överbefolkningen så tror jag 2011 är det året jag har blivit lite mera förälskad i England. Efter en otroligt mild och vacker höst har vi nu i slutet av november börjat få känna på lite mer av det brittiska vädret. Dimmigt, blött och mörkt. Men jag är lika kär för det. Home is where the heart is.

What one does when stuck in traffic…

Vi körde till Wootton utanför Oxford idag för att hälsa på Reubens mormor. Det tog oss 1.5 timma att bara köra genom London…och då blev det såhär:

Stuck vid Victoria station. Tog oss 5 minuter per 5 meter, typ.

Här fick vi ett break från alla köer ett tag mellan Hyde Park Corner och Marble Arch.

And finally, ze motorway.

Det är helg! Ja, nästan i alla fall.

Jag är så otroligt lyckligt lottad med min korta arbetsvecka. Nu är det helg för mig och det firar jag! Jag och R har även firat att han har skrivit på ett nytt frilansar-kontrakt som han ville ha med bra läge inne i City så han slipper pendla in till West End och bra lön. Dessutom tar han även ledigt två veckor innan han börjar före jul, vilket är superskönt då han har jobbat från morgon till midnatt sex dagar i veckan sedan våras. Han är otroligt ambitiös och motiverad vilket jag är stolt över och jag vet att han gör det för oss och vår framtid, samtidigt som det kan vara lite små-tråkigt ibland att leva med någon som inte har så mycket tid eller energi över för annat. Hur som helst, han är glad och jag är stolt över att det går så bra för honom. Vi firade denna framgång med en glamorös (haha) take-away curry som jag hämtade efter ha varit på körövning med svenska kyrkans kör. Killen på stället kallade mig för Mrs Scratton och bad mig hälsa hem till Mr Scratton. Då kände jag mig vuxen och engelsk. Tänk om man skulle börja göra så i Sverige också, bli kallad för herr och fru! I morgon tänkte jag baka, cupcaksen ovan gjorde jag för några veckor sedan men de blev så otroligt söta. Men rätt fina att titta på. I morgon ska jag försöka göra något lika fint men mindre sött….

Mini-break

Jag tänkte bara berätta för er alla att jag o R har precit bokat en mini-semester till Paris! Vi tar tåget den 5:e december, 2 timmar och 20 minuter tar det från London till Paris vilket är ju helt sjukt snabbt, bara dubbelt så långt som det tar för mig att åka och hälsa på Emely i Richmond…(förort till London). Knasigt att man inte åker oftare egentligen!

Så nu vill jag ha era Paris-tips – vad ska man passa sig för och vart ska man strosa?