Toastmadame

För att hålla reda på ett bröllop med ca 70 gäster och en massa goingar som vill hålla tal, eller kanske sjunga och spela en låt som han skrivit till brudparet (min tuffa bror!) gäller det att ha en toast master eller – toast madame!

Gulliga Stina skötte det jobbet för oss och vi är henne evigt tacksam att hon ställde upp och gjorde ett sådant fantastiskt jobb. Inte bara är hon en mycket duktig projektledare utan också en otroligt duktig talare. Dessutom anlände hon i Sverige några dagar tidigare, precis som Emely, vilket var bra eftersom jag hade några gråtanfall då och då. Jag är så tacksam för alla som fanns med och stöttade mig med allt, och inte minst Stina. 🙂

Annonser

Som en riktig honeymoon

Vänner och familj frågade om vi skulle på någon smekmånad efter bröllopet, och jag förklarade att den resan fick vänta tills vädret blir lite tristare i nordeuropa, närmare hösten.

Och jag är rätt nöjd med den semester vi har här i Sverige, 30 grader, strålande sol, Mälaren, motorbåt och ett riktigt glatt humör!

Maid of Honour

Efter förlovningen förra sommaren var jag ganska snabb med att fråga Emely om hon ville vara min Maid of Honour – och hon sa ja! Emely har givit mig så otroligt mycket stöd under det senaste året, hon har lyssnat och förstått när jag har varit fylld av ångest och rädd för seriösa förhållanden. Jag är innerligt tacksam för allt hon har gjort för mig under vår vänskap – hon har stöttat mig med allt från panikutbrott till att pyssla ihop alla dekorationer till bröllopet. Dessutom älskar hon romantik och kärlek, och verkar tycka att det var roligt att få vara med och planera mitt bröllop, vilket gjorde henne till en perfekt brudtärna. Jag är innerligt tacksam, hon är en utav människorna som gjorde bröllopet till en sådan fantastisk dag!

I want to remember every moment…


25e juni 2011, den absolut bästa dagen i mitt liv på så många sätt. Nu sitter jag här och är rädd att glömma. Jag vill kommma ihåg allt, alla känslor, lukter, skratt och fina ord vänner och familj sa. När vi har tid senare i veckan ska jag och Reuben skriva ner allt så att vi aldrig glömmer bort. Men först blir det en tripp till Stockholm!
(Foto  av de söta brudnäbbarna taget av Stina, hoppas det var okej att jag lånade gumman?

Ett svenskt engelskt bröllop – approx 1940

Runt år 1940 gifte sig en svensk ung kvinna med en engelsk ung man i Indien – vid namn Maranne Elmér och Mike Scratton. Paret fick en dotter och lämnade sedan Indien för att forsätta sitt liv i den då brittisk kolonien, Uganda i Afrika. Den lilla dottern, Kristina, skickades iväg på internatskola i Zimbabwe. När Kristina var 6 år gammal blev hon inkallad till rektorinnans kontor där hon fick den hemska nyheten att hennes mamma, Marianne hade hittats död av en utav arbetarna på gården familjen bodde på. Mariannes kusin var på väg med båt från Sverige till Uganda, men hann inte fram förens det var försent.

Mike hämtar hem sin dotter och bestämmer sig för att återvända till England, och bosätter sig i Oxford. Han forsätter att ha kontakt med sin avlidna frus svenska familj men man talar mycket sällan om Marianne. Hur hon dog, var hon är begravd och känslorna runt omkring kom aldrig på tal.

Dottern som förlorade sin mamma är Reubens mor, och den svenska kvinnan som dog under otroligt tragiska omständigheter är alltså hans mormor. I lördags när vi gifte oss fick ett helt häfte om Reubens svenska släkt, och ett släktträd som går tillbaka från 1700-talet, i present av hans svenska släkting. Otroligt intressant för Reuben att läsa då hans engelska släkt är väldigt liten!

Det bästa av allt – Reuben lyckades med hjälp av informationen i häftet hitta sin mormor Marianne Scrattons grav på den Europeiska kyrkogården i Kampala, Uganda. Han försöker nu lista ut om han kan ta hem hennes kvarlevor till Sverige, eller England, då hon var otroligt olycklig i Afrika. Kanske åker vi ner och besöker den senare i år. Men visst är det häftigt att Marianne på något sätt är tillbaka i Sverige genom Reuben? Det är så jag ser det i alla fall.

Nu har vi gift oss!

Solen sken (förutom en störtskur när vi anlände till festen), maten var god, gästerna glada, och allting var så mycket bättre än jag någonsin förväntat. Nu ska jag vila, men visar er det underbara fotot fotografen och vännen Johanna tog av oss, detta är innan vigseln!

Den stora bloggdöden

Och den eviga bröllopsstressen…..

Jag trodde det mesta var klart, men alla smågrejer som jag inte tänkte skulle ta så lång tid tar en evighet och jag har inte ens gjort bordsplaceringen ännu! Jisses vad trött jag är. Idag har jag gjort vigselprogrammet samt en presentation av alla gäster. I morgon får det bli bordplacering samt sätta in programinnehållet i de fina programhållarna som Emely pysslat ihop. Om några timmar ska jag köra ner till Skavsta för att hämta henne och i morgon bitti kl 7 ska jag till kyrkan för att kolla hur man kan dekorera. Jag är så trött…
Vi hörs när jag är fru!

Vid Mälaren


Jag är i Sverige och har hitills hunnit med att äta grillat kött, fika med kanelbullar och sprungit 10 kilometer. På en brygga vid mälaren gjorde jag några situps, luktade på vattnet och blev så nostalgisk som man någonsin kan bli. Herre gud vad jag älskar dessa sommardagar vid mälaren. Det är så förbaskat fint!

Sneak peek….

Förlåt läsare, bloggen ekar då jag inte haft tid, eller rättare sagt, ro att skriva. Jag drömmer marddrömmar om misslyckade bröllop och ja, oroar mig lite smått för hur allt ska gå. Tiden går så ruskigt snabbt och jag förstår inte att jag gifter mig nästa lördag. Hur sjutton hände det här?

Hur som helst, idag var jag och hämtade allt det min fina Emely har pysslat ihop till bröllopet. 70 handgjorda program, 80 likadanna placeringskort samt servettringar. De är så grymt fina och jag är så tacksam att jag ar sådana hjälpsamma vänner!

På fredag flyger jag ensam till Sverige för att göra det sista. Innan dess ska jag hitta skor, örhängen, något att ha i håret (gärna 30-tals stil, tips?) samt fixa den sista tanden och naglar. När jag kommer tillbaka kan ni få kalla mig Mrs Scratton!