Mitt liv

Mitt liv dessa dagar. Bebis, bebis, bebis. Mata bebis, trösta bebis, byta blöja på bebis, söva bebis. Klä på bebis, klä av. Ha bebis sovandes på mig. Bära vagn, bära bebis.

Idag hade jag tänkt att gå till puben för att träffa några vänner men Oscar har feber och jag har inte sovit ordentligt på hela veckan så jag är bara trött och kan inte tänka mig att göra något annat än att äta middag, äta glass och sova.

Träningen har jag inte heller kommit igång med, jag har ingen energi…eller motivation! Livet förändras verkligen på alla sätt och vis när man har bebis, och någon gång ska jag nog orka skriva om det, alla mina tankar och känslor kring det hela men just nu är jag bara trött….

Bebis-stressen

Under dagarna som går så tänker jag ofta på bloggen och vad jag kan berätta för er, och jag kommer på så mycket jag vill skriva om men när man har haft fullt upp en hel dag utan att knappt hinna gå på toaletten så finns liksom energin inte kvar när man slänger sig ner i soffan på kvällarna.

Jag älskar fortfarande mammalivet, jag älskar hur livet har fått en ny mening men just nu känner jag mig rätt slutkörd. Oscar sover jättebra på nätterna så det kan jag inte skylla på, däremot är det himla jobbigt med hans matning just nu. Oscar åt väldigt bra de första fyra veckorna, sedan började amningen krångla så vi bytte till flaska i stället med utpumpad bröstmjölk, och det gick bättre tills några veckor sedan då även det började bli jättesvårt. Oscar hatade att äta och blev enormt ledsen nästan varenda gång. Vi fick höra att det berodde på kolik och att det skulle gå över. När vi var i Sverige så påpekade min mamma att det var lite konstigt att han blev så ledsen vid matning, bebisar brukar ju bli lugna när de får mat men för Oscar var det snarare som ett stort trauma. Hur som helst, nu har vi äntligen fattat vad det är och Oscar har fått medicin mot silent reflux som gör att han får otroligt ont när han äter på grund av magsyror som kommer upp. Medicinen hjälpte de första dagarna men nu verkar den inte vara lika effektiv längre, jag lyckas nästan endast mata Oscar när han sover eftersom bara synen av flaskan gör att han börjar gråta. Fruktansvärt stressigt är det, och det är jättejobbigt att inte kunna ge sin bebis mat när man vet att han är hungrig! Men nu har vi bokat tid med en specialist så vi hoppas kunna få mer hjälp…

Så – just nu är detta mitt liv handlar om. Men det är inte bara stressigt att ha bebis, Oscar är inte ledsen hela tiden (bara när han ska äta!) utan också väldigt glad och han älskar när vi pratar och skojar med honom. Bara vi får bukt på det här problemet så tror jag att dagarna kommer vara mycket enklare igen, men just nu är det lite klurigt!

 

Happy weekend!

 

Hösten är här, de stickade små koftorna får jag använda allt oftare, Oscar ÄTER med glädje nu när han har fått medicin för sin reflux. Jag och mannen har inte bråkat ordentligt på rätt länge (det blev en hel del sånt när O var nyfödd, OJ vilken chock det var för förhållandet att helt plötsligt ha en liten bebis!) , jag tycker att min kropp börjar kännas ganska hel igen….och ja, jag tycker att det är mycket lättare nu än det var de första veckorna! Happy weekend! 

I storstan

 

Jag har varit lite smått sur över att vara tillbaka i ett ganska grått London sedan vi kom tillbaka från Sverige. Och idag började dagen så himla dåligt, det regnade och Reuben och jag skulle ta Oscar till doktorn. Vi bestämde oss för att ta bilen eftersom vi hade rätt bråttom, och när jag håller på och sätter in Oscar i bilbarnsstolen så kör någon in i vår bil på den sidan där jag står. Vi klarade oss oskadda, bildörren gick sönder och den stackars kvinnan fick sig en rejäl utskällning av Reuben eftersom han blev så himla rädd! Som tur var slutade han skälla på henne när hon började gråta…

Men ibland känns det ju lite så, att allt vi har går sönder, vår lägenhet som vi betalar snordyr hyra för är kall och dragig och FAN vad allt är dyrt här i den här staden. Man tänker att i Sverige skulle vi kunna ha ett ordentligt stort hus där saker kanske fungerar och man slipper frysa mestadels av året.

Nåväl, besöket hos doktorn gick jättebra och Oscar fick medicin för sin reflux som vi har kommit på att han har. Jag var fortfarande rätt sur och trött men bestämde mig ändå för att åka in på en bebisträff inne i stan med förhoppning att det skulle göra mig på gladare humör. Och det gjorde det! Vi drack kaffe och pratade bebisar och småbarnsliv och efteråt gick jag in på Gap och provade kläder, ett par byxor och en tröja fick följa med hem. Ganska snart insåg jag att borde börja dra mig hemåt för att undvika den värsta rusningstrafiken så då gick jag till Victoria station och tog tåget hem. På tåget började jag snacka med en mamma som hade en åtta veckors gammal son och det var till och med en trevlig tågresa, trots att jag var för sen för att undvika rusningen.

I morgon ska vi träffa min kompis Helene och hennes bebbe, och nästa vecka tror jag vi nästan har varenda dag uppbokad med bebisträffar och sånt.

Så okej då, Bebis och storstad  är ju faktiskt himla kul ändå. Trots att jag längtar efter svenska hus och allt sånt som är så himla bra i Sverige mer än någonsin!

Back home

Igår kväll kom vi tillbaka till London igen. Det var regnigt och kallt, lägenheten kändes sådär fuktig och kylig så vi drog på värmen snabbt som attan.Vi hade det himla bra i Sverige, och som vanligt när jag kommer tillbaka till England så knarkar jag Hemnet och funderar på hur livet skulle vara om man bodde i Sverige. Jag har ju gått i de tankarna många gånger förut, men sedan Oscar kom till oss har de tankarna blivit ännu flera.

I elva år har jag bott i England och mestadels av tiden har jag trivts väldigt bra. Jag trivs fortfarande jättebra, men när vi var i Sverige så blev man påmind om vilket fantastiskt land det är att ha barn i. Och sedan den dagen Oscar föddes är hans lycka den viktigaste för mig. Allt annat kommer efter det. Så om jag tidigare har tänkt på Sverige som ett fint men ganska tråkigt land så känner jag nu att det kanske inte spelar så stor roll om man blir lite uttråkad då och då? Kan man överhuvudtaget bli det med barn?

En annan sak som vi har i Sverige men inte i England är familj och släkt. I England har vi Reubens mamma och mormor. That’s it. Reuben har inga syskon. Han har två kusiner som han nästan aldrig träffar och en faster som han träffar väldigt sällan. I Sverige har Oscar kusiner, mormor, morfar, en moster och en farbror. Även Reuben har fler släktingar i Sverige än i England, konstigt nog. Och det där med släkt och familj kanske inte känns som något större grej om man alltid har haft det, man liksom tar det för givet, men jag märker av brist på familj i England. Det känns ensamt! Och jag vill inte att Oscar ska känna sig ensam, jag vill att han ska känna gemenskap.

Äsh, jag vet inte. Jag ska försöka vara tacksam över ha två hemländer, ett vardagsliv i England och semesterliv i Sverige är inte helt fel. Och Europa är ju rätt litet ändå, det är himla enkelt och åka mellan. Jaja, nu ska jag sluta älta. Ni kan väl få se foton från Sverige i stället? 🙂

 

 

 

 

 

Vi ser ju himla glada ut på detta fotot, men gud vad jag behöver klippa håret, fixa ögonbrynen…och, ja, sminkat mig har jag inte gjort en enda gång sedan Oscar föddes! Priorities, priorities….

Pics from Sweden

Nu har vi varit i Sverige i en vecka, och det är så skönt! Mamma och pappas hus är rymligt och stort, de lagar mat åt oss varenda dag och om man vill gå på en promenad med barnvagnen så är det bara att lägga ner bebisen i vagnen och gå ut….i London måste man släpa ner för trappor och krångla!

Oscar har utvecklats en hel del och ler jätteofta samt älskar när vi pratar med honom. Han pratar tillbaka ständigt med ett urgulligt ‘aaaaaa’!

Min bror kom på besök från Göteborg och Oscar fick träffa två utav sina kusiner för första gången! Här fixar Esmeralda en massa leksaker till Oscy.

Jag älskar mina föräldrars hus! Det är så himla skönt att ha lite mer utrymme….och att ha en pappa som frågar ‘Vad vill ni ha till middag idag då?’. Reuben och jag brukar skoja om att en semester hos mina föräldrar är som att checka in på ett femstjärnigt hotell!

Vi går ut och går varje dag och med en två månaders bebis får man ju ta pauser. Jag pumpar ut bröstmjölk på heltid nu, eller vad man kan kalla det då amningen började krångla, smidigt på vissa sätt då vi kan dela upp matningen! Och tur att det finns stenar att sitta på när man är ute i naturen…

Solen skiner men det börjar bli lite kallt här i Svedala. Gör mig ingenting eftersom jag har längtat efter att få klä Oscar i söta stickade kläder. Det var liksom det här jag såg framför mig när jag var gravid, en söt liten bebis i en fin kofta och mössa…och visst fick jag det?