I eftermiddag ska jag möta upp några tjejkompisar vid BBC. Vi ska nämligen gå och se inspelningen av Skavlan, den svensk/norska talkshowen ni vet? Tydligen spelar det in några utav programmen här i London den här hösten så då ville de ha skandinaver i publiken.
Det ska bli kul! Tydligen är det Dawn French, Jon Bon Jovi och Robbie Williams vi ska få se. Spännande, det kommer nog få bli ett litet inlägg om det senare i kväll eller i morgon.
Jag mår bättre idag men är väldigt trött. Har inte fått mycket gjort alls, en riktigt seg dag har det varit. En promenad hann jag med i alla fall och i kväll ska jag träna så jag hoppas att min energi kommer tillbaka. Jag promenerade i min älskade park som vanligt, som fortfarande är fin trots att vädret är lite grått.
Jag stannade på det vanliga stället och drack te! Såhär ska det se ut när man beställer te på ett kafé, allt är klart, det är bara att hälla up i koppen. Inga värmeplattor! Se och lär Sverige!
Ekorrar finns ju överallt i Londons parker, och även i min. De är läskigt tama också, den här kom nästan fram till mig när jag böjde mig ner.
Alla höstfärger lyser upp även om det är molnigt och grått. Jag är så lyckligt lottad som bor knappa fem minuter från den här underbara parken, sånt som man verkligen uppskattar när man bor i storstan.
Nu ska jag diska…laga mat…städa, och sen träna. Jag vill fortfarande ha en butler, eller åtminstonde en diskmaskin! Nästa ställe vi bor på måste ha en diskmaskin.
Jag har åkt på någon slags magsjuka. Kan inte ta mig upp ur sängen utan att känna mig sjösjuk. Så vidrigt. Har inte kunnat göra någonting på hela helgen.
Just i sådana här lägen skulle jag trivas rätt bra med att bo som någon slags brittisk aristrokrat med en egen butler. Jag skulle inte ha något alls mot att inte behöva städa själv, inte ens gå upp och hämta mitt eget vatten. Inget alls. Det måste ju vara mycket trevligare att vara sjuk i ett välstädat hem i stället för en lägenhet som håller på att falla ihop. Eller?
På tal om butlers. Det är Downton i kväll. Har ni någon favorit i Downton? Reuben älskar Thomas, ni vet den där elaka killen som alltid förstör för andra. Förstår inte varför han är en favorit, kanske för att han är alllt som inte Reuben är? Jag älskar Matthew för att han är så snäll, R kan inte med honom alls. Men mest tycker jag nog om Daisy, hon är så himla go!
Prinsessan Madeleine och Chris O’Neill har förlovat sig. Kul för dem, GRATTIS! Men det verkar som många i media och många svenskar har lite svårt för det där med att gratulera. I stället sönderanalyserades varenda litet ord och kroppspråk. Madeleine fick skit för att bryta på amerikanska vilket jag inte kan hålla med om. Bara för att hon inte försvenskar uttalet av New York eller Chris så betyder inte det att hon har glömt sitt modersmål. Sen att videon var lite pinsam, javisst, men vilken förlovningsfilm skulle inte vara det?
Äsch, jag är glad för deras skull. Och glad för Madeleines skull. Hon måste nog tycka att det är ganska skönt att slippa bo i Sverige och alla bittra åsikter. Eller vad tror ni?
Det var väl kanske kul i början…
Men alltså, andra säsongen och det fortsätter bara på samma spår. Zombier, blod och knivar. Ganska så långtråkigt. Tacka vet jag Downton Abbey. Ni i Sverige har något att längta till kan jag meddela!
Just nu skulle jag vilja ta livet med en klackspark. Inte bry mig så mycket liksom, inte ha ångest. Inte övertänka. Inte spela upp scenarion i huvudet där allt blir till en katastrof.
Är inne i en liten ångestsvacka som jag hoppas försvinner snart, helst nu. Tänk att man ska få ångest av det mesta. Men speciellt av hormoner. Jävla hormoner, ibland skulle jag vilja vara en man i stället som slapp hormoner!
Jag är en sådan himla hit och dit människa så jag blir helt utmattad. Ena dagen är jag skitglad och andra dagen är jag heldeppig. Upp och ner som en berg och dalbana, ni märker väl det här på bloggen? Om man kollar genom mina inlägg så handlar dem antingen om lyckorus eller ångestattacker. Skulle vara skönt om man slapp attackerna och bara låg på något slags mellanläge.
Det blir nog bättre. Det blir det ju alltid.
Jag har drömt så sjukt läskiga drömmar de senaste dagarna, ush och fy säger jag bara. När jag är orolig brukar jag drömma mycket om flygplan, som krashar eller som flyger väldigt lågt, men den här gången drömmer jag riktiga läskiga och otroligt detaljerade marddrömmar.
Först i natt drömde jag att min bästa vän Angelika blev mördad. Skjuten på öppen gata. Helt plötsligt var hon bara borta och det var hemskt. Efter det vaknade jag, somnade om…och då drömde jag att jag blev jagad av zombies (måste sluta titta på ‘Walking Dead’ tror jag) och att jag inte kunde få tag på Reuben eftersom han låg och sov. Det låter kanske larvigt men det var så himla verkligt.
Men värst var nog drömmen om Angelika. Jag måste nog skicka ett litet sms till henne nu för att se att hon mår bra!
Startade lördagen med samma gamla visa. Men ack så underbart. Frukost på samma ställe som alltid. Jag och Reuben verkligen älskar det här stället. Inte för att det är något speciellt alls, det är litet och ser inte mycket ut för ögat. Man måste nog ha besökt det fler gången än en för att förälska sig i det. Vet inte riktigt vad det är med det, stämningen kanske. Stammisarna. Personalen som verkar stanna och inte bytas ut. Maten. Kaffet. Att man slipper smöra sitt rostade bröd själv kanske. Vad vet jag.
Hur som helst. Känner mig glad idag även om jag inte gör ett strunt. Gick genom parken till kaféet, som vanligt. Allt kändes så bra, jag är så nöjd. Det finns nästan ingenting som saknas om man tänker efter.
Regnet har vräkt ner över London idag men det blev en helt okej dag ändå. Mest på grund utav sällskapet. Jag har ju en sådan tur att ha världens bästa granne. Svensk är hon också, även om det kanske inte spelar så stor roll. Det är ju inte därför hon är snäll! Hon ringde upp mig i eftermiddags och frågade om jag ville käka lunch, så det gjorde vi. Och efter mat på italienska restaurangen så blev det kaffe på ett annat ställe, myyyysigt.
Nu sitter jag i soffan under en filt och är så trött. Klockan är över sju på kvällen och Reuben är fortfarande på jobbet. Någon hade gjort så att en app har gått sönder, och då är det R’s jobb att fixa att den funkar igen, annars börjar hela Amerika skrika tydligen. Har jag berättat att hans app vann ‘app of the year’ föresten? Det är han verkligen värd nu när han jobbar ihjäl sig…
Nog med drabbel. Have a lovely evening folks!
…vad sjutton betyder ‘Al Fresco dining’?
Sofia i England 