Parkrun

Jag testade Parkrun för första gången idag efter att inte ha tränat på 10 dagar. Det är ett organiserat, gratis 5km-lopp. Din tid är tagen för varje lopp så  du kan se hur du utvecklas. Jag avskyr att springa på tid, jag är en endurance-tjej som är bättre på att springa långsamt under en längre distans…men efter all high intensity training på BMF så har jag ändå fattat grejen och har börjat gilla det mer. Plus att jag har blivit mycket mer vältränad sedan jag slutade springa längre distanser, eller det beror väl på vad man räknar som vältränad…

Hur som helst, jag är rätt nöjd med min första insats, speciellt eftersom jag knappt gjort någon löpträning på flera månader, endast BMF. Jag glömde astmapumpen hemma så kände mig anfådd från början, plus att benen kändes tunga efter ingen träning alls på tio dagar. För mig är det alltid konditionen som försämras när jag tar en paus, musklerna verkar stanna kvar lite längre. Men 5 kilometer på 24 min och 40 sekunder tycker jag är helt okej, jag satsade på under 25 minuter så det är jag nöjd att jag lyckades med! Plus att jag var 5:e bästa kvinna, det känns bra! Killen som kom in först sprang på 16 minuter…

image

Annonser

Property porn…

Alltid när jag kommer hem från en semester så kan jag inte hjälpa att tycka att vår lägenhet är lite extra….ful. Förlåt, jag vet jag borde uppskatta det jag har och allt det där men i stället tittar jag på property porn genom findaproperty.com . Jag tror nämligen att alla mina problem kommer att försvinna bara jag bor i ett fint hus, jag kommer vakna upp lika harmonisk som Buddah varje dag och all ångest kommer vara bortblåst forever…solen kommer alltid att skina och huset kommer aldig att bli stökigt!

Jag tycker det här huset är jättegulli-gulligt. Det är ju lite countryside cottage-känsla över det, eller hur?

Nehepp, nu måste jag städa och tvätta. Och typ fundera på det där med jobb. Blä.

Two a day

Jag älskar italiensk mat….och glass. Jag fick i mig cirka två gelatos om dagen med undantag från igår då jag tryckte i mig en tredje i ren och skär panik över att åka hem.

Ni kanske ser varför, rena skära glassporren….

Home sweet home

Fotot ovan är taget en sen kväll i Vernazza, min favoritby av de fem byarna i Cinque Terre. Vacker, gammal, levande och opretantiös.

Nu är vi hemma igen, efter en lång resdag igår. Vårat flyg var två timmar försenat och vi kom inte hem förens vid halv fyra i morse. Tågen hem till oss hade såklart slutat gå vid den tiden så det blev taxi från Victoria Station i stället.

Nu är jag hemma igen, det känns faktiskt helt okej – förutom att jag går och tänker på att jag måste hitta ett jobb, vilket endast är en enda stor press från mig själv. Jag har ingen aning om vad jag vill göra och är samtidigt rädd för att göra om samma misstag igen…

Som ni märker är jag väldigt mycket fram och tillbaka i mina tankar just nu!

One year ago…

Bröllop i Kungsör. Den finaste dagen någonsin. Tack ALLA som gjorde det en sådan underbar dag. Thank you Reuben, for everyting.

Och så idag, ett år senare. Vi firar ett år som gifta med att klättra ett berg i Cinque Terre. Det tog oss 3 timmar och 40 minuter, och det mesta var uppför, kändes det som.  Vattnet tog slut och vi höll på att dö i slutet. Men kul var det!

Nu ska jag tvätta mina skitiga fötter och lägga mig på terrassen och läsa. Och försöka förtränga att jag ska tillbaka till ett grått London i morgon.

National identity and all that

Vi har promenerat i bergen idag, i flera timmar. Upp och ner, ner och upp. Nu värker benen, och Reuben har hittat en ny favorithobby. Hiking. I morgon ska vi ut på en utav de mer advanced hikingtrails, det har min man bestämt. Det blir bra, det är så vackert här, och så länge man äter tillräckligt mycket gelato och dricker vatten så klarar man sig.  Även om det där med att klättra ett berg i medelshavsvärme känns lite, eh, korkat.

Men det var inte det jag skulle skriva om. Jag vet inte om man som utlandssvensk funderar mer på det där med nationell identitet, eller vad det nu kallas på svenska. National identity. Det är så spännande när man är ute och reser, för den där frågan om ‘Where are you from?’ hör man dagligen. Jag svarar oftast att jag är från England. Men så vill jag jättesnabbt förklara att jag faktiskt är ‘Swedish but I live in England’, för annars känns det som att jag ljuger. Och bland alla de tusentals Amerikanska turister som finns här i Cinque Terre så känner jag mig mer hemma när jag stöter på  engelsmän än när jag stöter på svenskar. Konstig känsla. 

Det blir lite flummigt det här och det jag försöker hitta ord för är en känsla av rotlöshet. Av att ha brytit upp, lämnat något, och aldrig riktigt förstått var jag hör hemma igen. Jag känner mig svensk, men även engelsk. Och jag känner mig mer engelsk när jag är här i Italien, för när jag är i England så känner jag mig svenskare än svenskast.

Och den där längtan bort finns alltid där. Jag älskar London och jag trivs med mitt liv där, men på samma sätt som jag känner mig otroligt färdig med Sverige så kanske, kanske jag känner mig lite färdig med London. Livet är så kort, är det verkligen meningen att vi ska stanna på en plats och leva där? Det känns ju lite….trist. Jag vet inte, kanske  är det bara så att jag har blivit semesterstörd och beroende av medelhavet, eller nåt.

Idag….

Idag har vi tagit det väldigt lugnt. Simmat lite i polen, slappat i skuggan, njutit över att bara vara här.

Det är varmt, så varmt. Och i värmen behöver man glass, och frukt…och en liten kaffe då och då. Det har blivit två vänder till den närmaste glassbutiken, italiensk gelato är ju bara så gott. Och några espessos, och honungsmelon som smakade helt ljuvligt.

Annars har jag mest funderat på hur jag ska lösa mitt stora i-lands problem, nämligen det att jag vill typ flytta hit, eller åtminstonde bo här halva delen av året. Kom på den brillianta idén att jag kan utbilda mig till engelskalärare, en sådan som utbildar nybörjare alltså. Då kan man ju jobba överallt. Bara resa runt hela livet. Ahhh….

Kommentarer

Kära älskade läsare! Jag har märkt att wordpress tror att många av era kommentarer är ‘skräp’ vilket betyder att de hamnar i skräpposten så att jag inte ser dem. I am so sorry! Nu har jag godkännt alla som ligger där inne och talat om för WordPress att det inte alls är skräp utan härliga ärliga kommentarer från riktiga människor.

Så förlåt för att jag har varit dålig på att svara, jag har bara inte sett dem.

In love

Spenderade dagen i Venedig. Älskar Venedig, trots alla turister. Eller, rättare sagt, jag älskar bakgatorna. Älskar arkikteturen, älskar alla blommor. Älskar tvätten som hänger på linor. Älskar det skitiga vattnet, älskar att det inte finns några bilar. Älskar tystnaden. Älskar broarna. Älskar Italien. Funderar allvarligt på varför man frivilligt väljer att bo i norra europa där det mest regnar. I know, I know, vi är på semester…men ÄNDÅ!

Och ja, först hade vi inte tänkt att åka Gondola men bestämde oss i sista minuten att göra det ändå. Man kan ju inte ha vart i Venedig två gånger utan att ha gjort det, och faktiskt, trots att det är superturisigt så var det underbart och värt pengarna. Vi valde att åka i de små gränderna eftersom jag gillar dem bäst.

Nu är vi tillbaka i Padova hemma hos Char, ikväll ska vi åka och äta pizza. I morgon kanske vi tar bilen någonstans och på lördag åker jag och Reuben till Cinque Terre. Bellissmo!

(Kul det där med tvåspråkighet, Char som är engelsk men har bott här i 30 år sa precis att Bellissimo stavades ‘Bellissoful’, som i ‘Blissful’! Haha!)

In italy

image

Jag är i Italien! Det är 35 grader varmt i Padova och vi har svettats och tagit det lugnt. Man kan liksom inte göra så mycket mer. Vi tog en promenad ner till stan i eftermiddag och åt glass och drack cola på en uteservering. Italien är så vackert och arkikteturen i Padova är helt underbar.

I morgon , tidigt, tar vi tåget till Venedig och spenderar förmiddagen där. Reuben vill sitta på ett torg och dricka kaffe, och JOBBA, medans jag nog nöjer mig med att sitta på samma torg, dricka kaffe och läsa en bok. Men så är ju också Reubens passion för att skriva software samma som en författares passion till att skriva en bok.

En till sak bara, maten här är underbar. Charlotte lagar otroligt god mat och till och med bönorna smakar typ lika gott som…chips? Inte för att jag gillar chips, men ni fattar poängen. Så enkelt men så gott. Åh detta land, jag tror jag har en crush. A crush on Italy.