När solen sken i London

Oscar har lärt sig krypa ordentligt sedan vi hördes sist, och snabb är han också. Allting ska undersökas, upptäckas, lekas med och smakas. Att sitta i vagnen eller barnstolen går totalt bort eftersom han hatar att vara stilla. I natt vaknade jag av att han satt upp i sömnen och såg ut att vara på väg någonstans, fast han sov?

Tand 7 och 8 är på väg nu också så det blir inte mycket sömn. Men men, efter att ha sovit rätt kasst i tio månader så vänjer man sig faktiskt. Jag tror inte ens jag skulle kunna sova en hel natt nu utan att vakna även om O gjorde det.

Men förutom tänder och denna oförmåga till att vara stilla i en sekund så mår vi bra. London är så himla underbart nu, allting är grönt och blommar och dagarna är ljusa så vi hänger i parken med vänner hela dagen sent in på kvällen (med sent menar jag tills kl 18, man är ju småbarnsförälder!) och det är skönt att slippa frysa bara kunna sitta på en filt i parken!

Rise and shine!

Lördag morgon och Oscar bestämde sig för att påbörja dagen 5.50 . Vi försökte låtsas att det fortfarande var natt men han ville verkligen inte sova mer, så nu är vi uppe! O sov föresten hela natten för första gången i veckan, och vaknade inte förrän klockan åtta! Både jag och Reuben var i chocktillstånd. Tyvärr har det inte hänt igen, men men, en gång är bättre än ingen.

Vi har inte så mycket planerat för helgen. Det finns fortfarande ett par lådor att packa upp från flytten och några andra småsaker att fixa med. Nu ska jag gå iväg med Oscy till Starbucks som ligger ca två minuter promenad från vårat hus, man förtjänar en morgonlatte om man går upp före kl sex en lördagsmorgon tycker jag!

Dags för spruta

Idag stod simning på schemat men vi fick lov att ställa in det då jag även hade tid för Oscar tuberkulos-spruta nu på morgonen, och vi hinner inte med båda.

Annars har vi en bra vecka. Igår hade vi huset fullt av bebisar och mammor, mina nct-vänner kom över på fika och stannade hela eftermiddagen. Vi pratade, drack kaffe och åt morotskaka och hade det trevligt. Vi är alla i en ganska liknande situation, män som jobbar långa dagar och familj som bor utomlands. Så det känns skönt att kunna prata av sig och även fundera över hur vi kan hjälpa varandra.

I helgen hade vi en fotograf hemma hos oss och så fort jag får alla bilderna så ska jag visa ett par för er. Nu är det en liten kille som har vaknat från sin morgonlur på övervåningen så jag får säga hej så länge!